Osäker framtid

Jag har haft semester i två veckor och funderat lite. Jag kommer nog inte fortsätta med den här bloggen. Jag har jättemycket uppslag för rolig läsning om hur tokigt, roligt, sorligt, farligt, jobbigt och helt crazy det kan vara att utbilda sig inom detta yrke men jag kan inte hålla mig inom mina egna ramar för den här bloggen.

Jag ville att den här bloggen enbart skulle handla om min utbildning och det jag lär mig på min utbildning. Detta är inte så lätt när man för det mesta inte kan peka på konkreta saker man lär sig. Det man lär sig är ju rutin, få saker man har hum om att sätta sig i ryggraden. Hela den biten. Mamma lärde mig steka ägg när jag var en liten skitunge men nu har jag lärt mig steka ett stekbord fyllt med ägg och samtidigt dra sexvitsar åt mina klasskamrater, sjunga med till radion, springa ut och röka, ta en kopp kaffe, hjälpa någon junnis och fortfarande sköta äggen. Förstår ni vad jag vill komma till?

Jag ville aldrig låta den här bloggen bli något slags utrymme för kåserier från ett kök.

Snart kommer jag gå ut på praktik, till en riktig restaurang. Då kan jag ju bara inte börja publicera historier för hela världen att läsa. Och många historier från skolans kök har jag heller inte velat skriva på grund av att andra personer medverkar som jag inte kan svära på skulle gilla det jag gör.

Återuppta skrivandet helt anonymt? Jag har funderat på det men jag kommer alltid till samma slutsats. Anonymitet är för bögar och fegisar.

Jag kommer fortfarande skriva om mitt everyday liv på http://hannubloggar.blog-city.com. Min vanliga blogg. Köksanekdoterna som är värda (och riskfria) att ta upp tas i fortsättningen upp där.

Sorry folks.. Det kunde säkert blivit något vettigt av den här bloggen, men inte just nu och inte av mig.

Sen när jag blir stor och det gått ett decenium eller två så kan jag skriva en bok om all rock n' roll (hårdkokt och färdigsaltad) och möjligtvis pensionera mig med en älvtomt någonstans mellan Övertorneå och Haparanda.

Tills dess.. Rock on!

Homage till mormor del två

Igår var det då dags för den där tre rätters menyn vi skulle laga till klassen. Jag lät tjejerna köra sitt på för- och efterätt men huvudrätten ville jag bestämma och göra. Jag gjorde lax som mormor och den här gången blev det ännu bättre än när jag gjorde testet förra veckan.

Lärarna vart impade och vill att jag ska rycka in och göra den någon gång det beställs lax. Och så var det färdigskrytet..

Nej men jag tycker vi lyckades med vår mat. Förrätt: Potatis och äggsallad, varmrätt: Ungsstekt lax med potatis och morrötter, efterrätt: Rabarber och jordgubbs kompott med vitchocklad mousse (stavas det så?). Allt var säsong, allt var sommar och allt passade bra ihop.

Och jag tänker INTE ge er receptet på laxen.. Den stannar i familjen.

Mormor har förövrigt testamenterat sin receptsamling på två miljoner hyllmeter till mig.

Waiter rant del 2

I förra veckan skickades jag och tre av mina klasskamrater ner till hotellet för en liten inblick i serveringsyrket.

Vi som läser grunden, storhushåll, håller till på huvudområdet här på Utbildning Nord. Vi sköter om skolans lunchrestaurang med allt det innebär. Vanligtvis efter att man läst grunden så brukar man fortsätta på kocken där man får lite mer fördjupning (och förhoppningsvis a la carte). Dom håller till på Övertorneås hotell tillsammans med serveringseleverna.

Det var tre väldigt intressanta dagar. Vi fick se lite hur dom gör skit på hotellet och så självfallet var inblicken i serveringsyrket intressant. Vi spelade rollspel, lärde oss duka och bära tallrikar. Men det serveringsläraren kanske mest av allt ville ge oss var tanken om ergonomi.

Ni vet alla dom där reglerna dom snobbigare av oss gärna håller koll på när man äter ute? Ge maten från höger osv. Det handlar endast om ergonomi och inget annat.

Sista dagen diskuterade vi alkohollagen och serveringsläraren bjöd på krigshistorier från biznizen.

Det absolut trevligaste med hotellvistelsen var helt klart maten. Den kunde man inte klaga på men utan att ens skryta kan jag säga att skolans lunchrestaurang, vår lunchrestaurang, har godare mat men framför allt; överlägset utbud.

Jag var tvungen att göra en avstickare på tisdagen. Det var kursråd för Turism och Service utbildningarna på skolan och jag skulle representera grunden. Efter mötet gick jag till vår matsal och hittade serveringsdelen och kockdelens representanter där. Dom ville passa på att käka lite redig husmanskost, lite bra mat.

Ps.. Världens bästa restaurangrelaterade blogg. Waiter Rant. Ds.

Ein kök, Ein Fürer!

Idag var det meningen att det skulle bli palt men jag åkte på att ta hand om stora köket och se till att huvudrätten blev av. Viltskav med potatismos, no biggie, och till min stora glädje fick jag en egen liten sommarjobbare att köra med.

Jag började lite försiktigt och skickade iväg han för att skala lök och hämta potatis medans jag drack morgonkaffe. När han skalat löken (inte precis Kenny Bräck) drog jag igång min Motörheadkassett i bandaren och visade hur en lök skulle hackas. Han satte igång med att hacka lök undertiden jag fixade fram bacon, tog en rökpaus och flörtade lite med tjejerna.

- Jaha grabben, känner du att du kan hacka lök och lyssna på hårdrock nu? Bra, då ska vi lära oss att diska skärbrädor. Tror du att du klarar av det? Bra, då går jag och tar en cigg.. kommenderade jag min egen lilla fotsoldat.

Undertiden min kille skurit bacon, lök och diskat efter sig så hade det dykt upp en till sommarjobbare. Det här var en wise ass som gått första året på hotell och restaurang (våra 49 veckor utdragna på tre år). Lärarna hade satt honom på att baka bullar.

När det sedan var dags att börja göra något påriktigt så satte jag min lillkille på att baka med den andra pojken och samtidigt vara beredd på att fixa potatismos i steamkitteln. Jag själv höjde bandaren som lärarna jämt sänker när jag inte är där och började steka viltskaven. Medan jag stekte drog jag hemska anekdoter om fylla, fear and loathing. Sånt smågrabbar finner otroligt intressant.

När maten sedan var klar och på plats intog jag krigsställningarna i serveringen och potionerade ut maten till en ganska liten skara människor som kunde äta i den hemska värmebölja Övertorneå hamnat i. Min lillkille stannade bak i köket och städade.

Efter att dörrarna stängdes halv ett så började det vanliga fredagskaoset när allt ska ställas i ordning inför helgen och alla vill vara klara så fort som möjligt så vi kan fara hem. Jag var inte speciellt orolig, jag hade mina två fotsoldater i mitt egna förband, städförband.

- Jaha grabbar! Golvet ska borstas, brunnarna ska städas, utrustningen finns i städskåpet... VERKSTÄLL!

När Olle fick nys om min powertripp skulle han givetvis gå och förstöra för mig. Här hade jag byggt upp min auktoritet hela förmiddagen för att ha en effektiv städpatrull på eftermiddagen. Men när befälhavarens order började besvaras med ett vad ska du göra då? märker man att någonting gått snett.

Jag kommer bli en bra köksmästare i framtiden. Kapten över mitt egna lilla piratskepp.. Så länge inte Olle är där och underminerar min auktoritet förståss.

Min homage till mormor

Jag gjorde ett test på att ugnsteka lax som mormor gör den. Det gick bra, lite mer salt men det gick bra. Mamma har aldrig klarat av det där men jag fick det att smaka som hos mormor, i alla fall nästan.

Jag och mina klasskamrater Vera och Berit ska laga en trerätters åt våra klasskamrater i slutet på månaden (nästa vecka någon gång.. jag har inte riktigt koll) och då har vi (eller jag) bestämt att vi ska käka lax till huvudrätt och den ska göras som min mormor gör den. Mitt lilla test var mest att se ifall det ens är möjligt att med min kunskap göra den som mormor gör den, och det går nog bra.

Jag blir självklart tvungen att förädla tillagningsmetoden lite grann så den även fungerar i restaurangmiljö. Som att skära upp portionsbitar istället för att köra en hel filé, etc etc.

Till förrätt ser det ut att bli löksoppa som Vera står för, Berit skrev ut ett recept på en bärkompott till efterätt (går säkert att spetsa med sprit) så det kommer nog gå bra.

Berit distanspluggar och är med oss bara ibland men både hon och Vera har mer erfarenhet från biznizen än jag så det går nog bra. Framför allt så gör dom saker då sakerna ska göras och det underlättar ju givetvis förbannat mycket.

Jag kommer skriva mer om vår trerätters sen när det blir av men antagligen kommer den löpa rätt smärtfritt. Det blir bara en 30 portioner och laxen sköter sig rätt bra själv vilket jag tror även soppan gör. Kompott på bär kan man göra dagen före ifall man vill vara riktigt säker på att man ska hinna med allt.

Vanligtvis äter vi dom här trerätters luncharna med klassen runt två tiden så tid finns det gott om när vi börjar sju varje morgon. Mest handlar det ju om att göra något skoj med klassen, skämma bort oss lite, men jag vet att vi får pluspoäng av lärarna när vi kör fisk. Det är ingen hittils som kört fisk och sen är det laxtider och allt såntdär säsongstrams går ju givetvis hem. Jordgubbstider är det också så en bärkompott faller in i samma fack.

Vera skulle leta fram receptet på löksoppan men jag misstänker att det är något vi kan spetsa med lite vitt.

Fan vad jag älskar att spetsa mat med sprit...

Enda momentet jag oroar mig över är varmhållning och servering. Man vill ju kunna få ut maten åt alla samtidigt men det känns fortfarande som att man flamsar på det momentet dom gånger vi måste servera den här typen av sittningar. Bärkompotten är ju skitsamma och löksoppan är nog heller inget problem men laxen har minst två moment vid uppläggningen, och antagligen tre, fyra stycken när man ännu ska droppa garnering på dom jävlarna.

Som sagt, mer om det när det blir aktuellt. Och jo, den inkokta laxen idag blev top notch men jag glömde lägga ut den där förbannade sillen.

Personlig utveckling

Idag var det dags att få leverbiffarna ur vägen. En såndär rätt vi måste laga, en metod. Förutom lite misskommunikation om ifall dom ville att jag skulle mala kokta eller råa potatisar så gick det bra.

För en tid sedan fick vi in nya elever och nu efter diverse introduktioner, gemensamma ämnen och annan bullshit är dom ute i köket. Jag stod och dansade med en lokal förmåga som varit ute och testat sina egna vingar men nu vill plugga.

När man ser dom nya förmågorna känner man själv att man utvecklats. Det jag fått mest under mina snart 6 månader här är begreppet om tiden. Idag kunde jag löka stora delar av morgonen för jag visste hur mycket tid allt skulle ta. Jag visste att gräddsåsen idag skulle vara bland det sista jag gör före dörrarna öppnar, för jag vet hur mycket tid jag behöver till den. I början kunde jag vispa ihop såsen timmar före servering och låta den stå och ta stryk på plattan...

Sen har man väl blivit säkrare på det mesta. Jag checkar hela tiden av med lärarna men oftast vet jag redan hur det ska smaka och se ut.

I övrigt så fick jag lite sneda blickar av dom två nya tjejerna på eftermiddagen. Dom hade hittat klassmötesboken som jag ofta åkt att skriva i. På ett klassmöte tidigare i våras hade jag noterat att den 24e maj (när flickorna började) får vi in lammkött vilket flickorna dekrypterade ganska snabbt.

Här är det väl ändå du som är lammkött sa dom med sina två, tre års försprång på mig.

Jag hoppas dom gillar lammkött..

Sen har vi haft utvecklingssamtal. Allt verkar bra. Dom tyckte inte jag hade problem med att passa tider, tyckte att jag kunde jobba självständigt och att jag inte verkade ha samarbetssvårigheter med någon.

Egentligen var jag inte orolig men jag fick automatiskt en knut i magen. Jag antar att det har att göra med min gymnasietid då en kallelse till personligt samtal med en lärare betydde att man blixtsnabbt var tvungen att hitta på någon historia för att förklara varför allt gick åt helvete och varför dom inte borde ta bort studiebidraget. Inte för att skryta men jag var ganska bra på det..

Imorgon blir det inkokt lax. Sen ska jag göra ett litet prov och se ifall jag kan ugnssteka lax lika bra som mormor (antagligen inte). Och note to self: SE TILL ATT SILLJÄVLARNA KOMMER UT I SALLADSBUFFÉN!

Ifall ni får en rapport om allt detta vet ingen men checka in här då och då för rätt som det är kommer jag med någon hårresande historia från Övertorneås bästa storkök.

Kärlek röd som blod

I måndags firade vi den första lediga nationaldagen, ever. Jävla skit säger jag.. Hur tråkigt som helst att inte få gå till köket på måndag. Hur tråkigt som helst.

På tisdag tog jag mig an veckans stora uppgift. Årets studenter här i Övertorneå hade beställt lunch som dom skulle äta idag, torsdag. Rostbiff med potatissallad ville dom ha.

I väntan på köttet till rostbiffen som skulle komma på förmiddagen började jag med potatissalladen. 15kg potatis skulle tärnas och blancheras, vilket man gör ganska lätt med skärmaskin och kombiugn. Köttet som skulle komma var innanlår från oxe och det var tre riktigt fina innanlår som kom. Jag skar ner dom så jag fick totalt sex stycken köttbitar som jag sedan band upp, saltade och pepprade för att sedan bränna igen porerna på stekbordet. Svårare än så är det inte.

Sen ska köttet köras i ugnen hur länge som helst på låg temperatur och innetempen ska gärna hålla sig kring 55, 60.

När köttet var i ugnen och den hackade och kokade pottisen i avkylningsskåpet i väntan på onsdagen så gjorde jag anslag till tårtor som skulle serveras till efterätt. Jag skulle inte behöva göra mer än anslagen, vi skulle sätta vårt tårtproffs från Norge på den biffen, tårtan menar jag.

Jag körde igång med potatissalladen direkt jag kom in till köket på onsdag morgon. Majonnäs, gräddfil, crème fraische, gulök, purjolök, saltgurka och kapris ville jag ha i den. Jag hackar upp all lök, när jag inte hade någon lök kvar så passade jag på att snitta mig lite i tummen. Det blödde som fan, det blödde igenom alla plåster och fingertutor, men vår norska tårtexpert stoppade blodflödet med kaffesump (jag trodde inte det skulle fungera).

Det är svårt att göra en balja potatissallad med kärlek... Det känns mer som att älska.. Det är något fysiskt. Du står där med armarna nerkörda upp till armbågarna i potatissallad och varsamt rör om så det inte blir mos, du blir smutsig, svettig och du behöver en dusch efteråt. Annars gör du inte rätt.

När potatissalladen var klar var det dags att skära upp köttet som legat över natten i avsvalningsskåpet. Vi snackar skivor på 1.5mm och det blir du tokig på att skära med kniv, åtminstone när du ska skära kött till 80st. Till det har du en skärmaskin och själv står du där mest och lastar skivorna i bleck och byter köttstycke när det behövs.

Egentligen var det bara köttet som oroade mig. Det är inte helt lätt att få allt perfekt, eller likadant, när du har flera köttstycken. Det dög väl, får man väl säga. Men den var stekt lite annorlunda från köttstycke till köttstycke (marginell skillnad egentligen) och sen hade inte saltet trängt in som jag ville. Det viktigaste var i alla fall att den inte var för torr, och det var den inte.

Idag var det dagen d. Jag skulle få gjort något jag drömt om att göra för ett par månader sedan. Jag skulle få servera Grillbiträdet med min mat. Ni som följer min andra blogg vet vem Grillbiträdet är.. Hon ska ta studenten, för hon ska ta studenten fifan vad hon är bra.

Låt oss gå tillbaka lite i tiden... I februari glider jag och min vän Insturmenttekniks-Jonas in på den lokala Sibyllasyltan för första gånger. Vi blir bemötta av två blondiner var av den ena gjorde så det slog slint i huvudet för mig. Jag börjar med att pracka på henne mitt nummer, efter att ha bytt ungerfär 4, 5 meningar med henne som mest handlade om deras meny.

Tiden går, vi fortsätter äta på Sibylla där jag mest beter mig som ett fån och inte får orden ur munnen. Tillslut känns det som att det kan bli något, vi dricker kaffe, dricker öl, chattar, pratar i telefon, smsas och allt såntdär. Lalala, jag gillar dig bruden, lallala hade jag inte haft pojkvän hade jag sovit över(!!). Problemet var snubben och jag tappade lusten (eller insåg förlusten.. vilket som), lång historia kort.. Jag ville laga middag (läs: frukost) åt henne för hon hade flippat burgare åt mig.. Whopp di du.. Rostbiff med potatissallad.

Till min hjälp vid uppläggning anlitade jag vår finska tantduo Pirjo och Purjo och som serveringspersonal hade vi skolans serveringselever. Tjugominuter i tolv (dom skulle äta tolv) var jag klar med mitt. Allt var upplagt och det sista skulle dukas fram. Eftersom det var kallskuret så kunde vi lägga fram allt på bordet ett par minuter innan.

Jag skjuter på städandet och sätter mig ute i solen vid ingången till matsalen för en cigg och självklart för att spana in våra gäster. Efter ett tag börjar dom bakfulla promenera över vägen från gymnasieskolan till vår. Kostymklädda killar, vitklädda tjejer.. Och där var hon, 174cm blond cocktease. Titta så hon vinkar, jag vinkar tillbaka och promenerar sen in till köket bakvängen för att komma ut i matsalen för en närmare titt.

Dom sätter sig till bords, men ett par fattas. Dom två gymnasietjejerna som tagit studenten från Hotell och Restaurangprogramet och läst sin storköksdel den här våren i vårat kök.

Nu kommer dom! sa en av våra lärare.. Alla vi sitter i matsalen, äter lunch och spanar nyfiket på dom inne i vår finare matsal som vi använder till beställningar. Alla var beredda.. Flickorna stapplar igenom dörren och vi skämmer ut dom med en stor applåd.

Efter ett tag piper telefonen till.. Sms från Grillbiträdet. Bra gjort kocken! Vi byter ett par sms, jag går och tar i tu med städningen i köket.. Synd att det aldrig blev mer.